Vårt naturresursutrymme.

Omställningsgruppens seminarium 27 feb. 2010,

”Matförsörjning i ett uthålligt samhälle med brist på billig olja”
Bengt Bodin

Diskussionen om naturens gränser som livsbas har pågått under lång tid. Själv kom jag i kontakt med frågan under 60-talet. Livsmedelsförsörjningen kontra befolkningsutvecklingen liksom fotavtrycket av våra tekniska och ekonomiska aktiviteter är ett par exempel. 

Diskussionerna har inte lett till några nämnvärda åtgärder. Det grannlaga ärendet befolkningstillväxten undviks som om det överhuvudtaget inte är en kollektiv angelägenhet. Och, trots allt är det ju möjligt att visa att halva jordens befolkning lever utan att belasta natursystemet i högre grad. Teknikens ”fotavtryck” har däremot kommit att avhandlas allt intensivare. Målet är att genom teknisk utveckling i miljöns tjänst klara sysselsättning och förhärskande livsstil. När det gäller livsmedelsförsörjningen hänvisas till enorma outnyttjade produktionsarealer. Det ekonomiska systemet lever i en egen skör verklighet. 

Kunde man beskriva naturutrymmet i begripliga mått och göra klart att all försörjning har sin ovillkorliga bas i natursystemet och dess funktioner liksom att systemet ifråga har gränser för sin produktion och sitt upprätthållande skulle förmodligen diskussionerna om samhällets hållbarhet bli mer relevant. Det skulle begripas att antalet konsumenter gånger konsumtionen per konsument är det viktiga. Vi skulle kanske även kunna nyansera begreppet konsumtion och diskutera hur natursystemet kan gynnas för att återhämta sig och eventuellt ge ökad mängd resurser utan att degenerera, - minska sin komplexitet.

Kunde vi härutöver göra klart för oss att ökad energiomsättning regelmässigt leder till ökad exploatering av natursystemet kom vi ett ytterligare steg framåt. Detta vare sig energin (exergin) kommer från olja, ved, vete eller vindkraft. Att det alltså är energiomsättningen och inte var energin kommer ifrån som är avgörande, att det är natursystemets förmåga att upparbeta avfallet som energiomsättningen leder till som måste beaktas.  Ja, då skulle debatten mogna och möjligen leda till konstruktiva vägval. 

Jag ämnar nu tala om vårt naturutrymme per capita som jag menar kan leda till meningsfulla tankar och idéer.

Världens landyta (29 % av 51,1 miljarder ha) är 14,8 miljarder ha. Fördelad på 6,8 miljarder delar blir således varje del 2,25 ha. Av denna area är ca 25% öken och halvöken, ca 22% är ytor utan jordlager som berg, fjäll, stads- och vägmark, 5-10% är permafrostmark och ca 10% försumpad mark som delvis kan lämpa sig för skogs- och annan nyttoväxtproduktion.

 
OH

Världsmedborgaren kan alltså anses förfoga över drygt 1 ha produktiv naturarea inkluderande åker, bete, trädgårds- och parkmark samt skog .

Utgår man från Europas yta och befolkning får man en något mindre naturarea per person om än av högre kvalitet.

Mina kollegor i EA har hört det jag nu säger, kanske till leda, men jag vill be er andra att fundera över vad per capita arean ifråga kan räcka till, dessa 100 x 100 m produktiv naturmark.

Europén har i medeltal en halv bil som arean skall finansiera jämte del i bilens infrastruktur liksom i alla andra tekniska alster vi omger oss med inklusive dessas, utveckling, drift och förnyelse. Härutöver ska arean naturligtvis sörja för innehavarens föda, kläder, boende, utbildning och sjukvård och del i kollektiva nyttigheter som administration, försvar, rättsväsende, social omvårdnad, m. m. Dessutom skall resursen delas med andra däggdjur liksom med fåglar, insekter, m.fl.

100 x 100 meter kan man lätt överblicka. Står man i mitten är det 50 m till sidorna och 70 m till hörnen. Jag är rätt säker på att betraktaren skulle tvivla på möjligheten att via ekonomisk utveckling, s.k. smarta miljösatsningar, m. m. nå särskilt långt i ambitionen att bibehålla den rådande livsstilen. Inte heller skulle betraktaren acceptera att avstå en betydande del av arean till personer som vant sig vid att disponera många tiotals, i vissa fall hundratals areaenheter med hänvisning till sina merkantila kvaliteter.

Genom samordning kan naturligtvis situationen förbättras men knappast mycket. Varje areaenhet skall dessutom lämnas över till nästa användare i bättre skick eftersom vi blir fler.

Emellertid bör livsmedelsförsörjningen klaras tills vidare. För europén finns åtminstone 2200 m2 åker för primärförsörjningen och en större area än så för bete. Skogen kan förväntas lämna ca 3 skm årligen.

För svensken är utgångsläget betydligt bättre men på det bör vi inte dra några växlar. Vi ingår i en union med fri rörlighet och livets nödtorft kommer inte ostraffat att kunna förbehållas unionens få gynnade länder.

Jag ser i denna enkla beskrivning ett utgångsläge för meningsfulla aktiviteter i det hållbara samhällets tjänst där allt ovillkorligen måste utgå ifrån natursystemets bärkraft. Jag ser vidare ett kunskapsbehov att prioritera som inte tillnärmelsevis fått nödvändig uppmärksamhet på landets lärosäten. Alla politiska utfästelser, allt fysiskt och socialt planeringsarbete och alla så kallade miljösatsningar måste förankras i det nämnda resursutrymmet. Med hänsyn till den politiska verkligheten torde någon form av blocköverskridande allianser ta form. Ingen får dra nytta av falsk varudeklaration ens om den vilar på ignorans. Först då, syns det mig, kan man tala klartext, sätta blåslampa på forskar- och tekniksamhället och på den ekonomiska artefakten. Först då, syns det mig, kan vi skapa något nytt och förmodligen bättre som står i samklang med den livsbas som vi ovillkorligen är underordnad.

Det kan vara av intresse att nämna något om naturutrymmet i stormstegsekonomierna Kina och Indien och i några av de länder/regioner där dessa liksom Europa utnyttjar och söker kompletterande odlingsmark.

Kina: 1,3 miljarder invånare; 9 561 000 km2 landyta; 0,735 ha/capita. Ca 40% är produktiv naturmark vilket ger ca 0,29 ha/capita (100 x 29 m).

Indien: 1.1 miljarder invånare; 3 287 782 km2; 0,299 ha/capita. Ca 80% är produktiv naturmark vilket ger ca 0,23 ha/capita (100 x 23 m).

Afrika:  Ca 1 miljard invånare; Ca 30 000 000 km2; 3 ha/capita. Ca 35% är produktiv naturmark vilket ger 1,05 ha/capita.

Det bör även nämnas att Brasilien har samma befolkningstäthet som Sverige (22/km2) och en fördelning av skog åker och bete per capita som liknar situationen i Sverige.

Tack för ordet

<<Tillbaka