Har tillväxten nått vägs ände?


Skuld- och finans-, energi- och klimatkriserna drar alla åt samma håll.
Rapport från länsstyrelsen i Västernorrland i juni.

Det moderna samhället står inför ett epokskifte. Efter två sekel av ekonomisk tillväxt – påeldad med fossila bränslen – ser vi ut att vara på väg in i en situation med stor brist på såväl pengar som energi och ekologiskt utrymme. Själva vår föreställning om hur ekonomin fungerar riskerar att rubbas i grunden. Från att vi har haft en ständigt växande kaka av välstånd att fördela kan vi räkna med att morgondagens uppgift blir att anpassa våra samhällen till en krympande ekonomi. Något som kommer att föra med sig förändrade spelregler för hur regioner och kommuner investerar och planerar sin verksamhet.
Detta är slutsatserna i rapporten ”Har tillväxten nått vägs ände?”. Bakom rapporten står René Mortensen på Västernorrlands Energikontor som gett i uppdrag åt ekonomen Oscar Kjellberg att undersöka hållbarheten i de fundament som bär upp dagens tillväxtorienterade ekonomi. Med utgångspunkt i ny forskning binds de tre kriserna ekonomi, energi och ekologi ihop. I den stora bilden som rapporten målar upp blir det tydligt att de hittills föreslagna åtgärderna för att upprätthålla dagens tillväxtmodell inte är möjliga. Särskilt idén om att frikoppla ekonomisk tillväxt från fossil energi och andra ändliga resurser ser ut att krocka med fysiska ramar.
Den fossila revolutionen
Den epok som nu går mot sitt slut påbörjades för drygt 200 år sedan. Det var en tid då just fysiska ramar var något högst påtagligt. I centrum av samhället fanns jordbruksmarken och skogen. Det var ur dessa energin hämtades i form ätliga grödor och ved. Kanske hade man tillgång till lite vatten- och vindkraft, men framför allt var det markens storlek som avgjorde hur mycket som kunde produceras och därmed hur stor ekonomin kunde bli.
I samband med den industriella revolutionen fick samhällena i vår del av världen tillgång till en annan och betydligt mer koncentrerad energikälla – naturens lager av kol, olja och gas som grävdes upp ur jordskorpan. Upptäckten av denna skatt förändrade ekonomin i grunden. Det blev möjligt att bygga upp ett helt nytt samhälle med en avancerad infrastruktur som växt så mycket i omfång att den i dag sträcker sig över hela jordklotet.
Det materiella välstånd som den industriella utvecklingen har skänkt ska inte förringas, men det har skett med följden att de ekologiska system som gör vår överlevnad möjlig har skadats i grunden. Särskilt oroväckande är att förbränningen av fossila bränslen orsakar klimatförändringar som nu accelererar i hög fart – till synes utom vår kontroll.
Följden av den fossila revolutionen är också att vi har blivit beroende av högkoncentrerad energi som bara finns i en begränsad mängd. Tydligast gäller detta oljan som utgör omkring en tredjedel av världens totala energiomsättning och används för närmare 95 procent av alla transporter. Produktionen av olja har legat på samma nivå i över sex år och många, inklusive Internationella energiorganet IEA, menar att vi har nått maxproduktionen för konventionell olja. Den tidpunkt som brukar kallas för peak oil eller oljetoppen. Frågan är nu hur länge vi kan skjuta en nedgång framför oss, till exempel genom att utvinna oljan ur oljesand, att spräcka berggrunden på stora delar av en kontinent för att få upp gas eller att hitta tidigare oupptäckta oljefält. Efter ett sekel av intensiv oljeanvändning tyder mycket på att den lättåtkomliga oljan är förbrukad och det som återstår är den olja som är svår och dyr att komma åt. Om detta är de flesta bedömare överens – oljan kommer bli allt dyrare i framtiden.

Skuldfällan
Hand i hand med denna fossila energirevolution har framväxten av ett kreditbaserat finanssystem gått. Sedan 1800-talet har bankerna getts allt mer makt över själva skapandet av pengar. Generöst har bankerna delat ut krediter åt stater, företag och privatpersoner och på det sättet ökat mängden pengar i ekonomin. Mer pengar har lett till mer investeringar i bland annat den fossila infrastrukturen och nya industrier. Med mer energi till hands har mer varor och tjänster kunnat produceras, ekonomin har växt och de som har fått krediter har kunnat återbetala dem, med ränta.
Det har varit en uppåtgående spiral där energi och ekonomisk tillväxt drivit på varandra. Problemet uppstår när tillgången på billig energi avtar. Då går spiralen in i backläge. När energipriset stiger lägger det band på tillväxten och gör att den förväntade avkastningen på de lånade pengarna kommer på skam. Därmed slår skuldfällan igen. Lånen kan inte betalas tillbaka.
I förhoppning om en evigt växande ekonomi har lånefesten varit total, vilket har skapat en skuldbubbla utan historisk motsvarighet. Sedan finanskraschen 2008 kämpar politiker över hela världen med att hindra bubblan från att spricka – framför allt genom att skapa nya pengar att pumpa in i det finansiella systemet.
Den svåra frikopplingen
Den förhoppning som många av världens ledare har, är att sambandet mellan fossil energi och tillväxt ska kunna brytas. Man pratar om frikoppling, på engelska decoupling. Tanken är att med hjälp av ny teknik utnyttja resurserna mer effektivt och samtidigt tillägna oss mer av den förnybara energin i form av sol, vind och vatten. På det sättet ska tillväxten kunna öka, men utan behov av fossil energi och utan att andra ändliga resurser överkonsumeras.
Det finns en rad hinder för att denna förhoppning ska förverkligas. En är att det är en stor skillnad i kvalitet mellan exempelvis olja och solenergi. Även om teknik för att fånga in solens strålar kan ge ett betydande energitillskott står det sig slätt jämfört med olja. Själva tekniken för att utvinna solenergin kräver mycket energi i förhållande till vad tekniken ger. Medan olja, åtminstone historiskt sett, har haft en mycket god avkastning utifrån hur mycket energi som har satsats.
I dag står den fossila energin för omkring 85 procent av världens energiförsörjning. Det skulle därför behövas ofantliga investeringar för att skala upp den förnybara energin till de nivåer som krävs. Dessa investeringar skulle dessutom behöva bäras upp av fossil energi – tills de förnybara är helt utbyggda. Och här dyker ytterligare ett hinder för frikopplingen upp – på grund av skuldkrisen saknas det kapital som behövs för att kunna göra dessa investeringar.
Även om energin från sol och vind hade kunnat ersätta oljan, även om pengar inte var någon begränsning, skulle en annan faktor sätta käppar i hjulen: tid. Det skulle helt enkelt ta lång tid att ersätta den fossila infrastruktur som världen har byggt upp under mer än ett sekel med en infrastruktur som underhålls med förnybar energi. Inte minst gäller detta för långväga transporter där det i dag inte finns något alternativ till oljan.
Samtidigt fortgår den ekologiska krisen i form av bland annat degraderade ekosystem, resursuttömning, förlust av biologisk mångfald och som kronan på verket: klimatförändringar. Vi har nått en punkt där dessa processer kommit att bli självförstärkande med följden att vi redan nu har intecknat oss för ytterst allvarliga klimatförändringar som redan nu slår hårt mot såväl sociala som ekonomiska system. Detta i sig talar emot alla investeringar som innebär att vi ytterligare låser in oss i en infrastruktur som kräver fossil energi. En annan aspekt är att, om vi tog ambitiösa klimatmål på allvar, skulle vi tvingas sänka energiomsättningen ytterligare. Det skulle dels innebära att ekonomin försvagades ännu mer, dels skulle vi få ännu svårare att bygga de nya energisystemen.
Från tillväxt till ”nerväxt”
Eftersom förhoppningarna om en frikoppling av allt att döma kommer på skam är frågan vilka konsekvenserna blir av en energikris parad med en skuldkris. Den bedömning som görs i rapporten är att vi förr än vi anar kan komma att befinna oss i en mycket svår situation, troligen något som kommer att beskrivas som en ekonomisk depression.
När tillväxten står och stampar eller rentav övergår i ”nerväxt” kan stater, företag och privatpersoner inte betala tillbaka sina skulder. Följden blir att utbudet av pengar i ekonomin minskar snabbare än efterfrågan på pengar. Det vill säga, det blir deflation. Pengarnas värde i förhållande till varor och tjänster ökar och världen slår över i sparläge. Investeringar bromsas upp och arbetslösheten stiger. I samband med detta sjunker värdet på de tillgångar som är lätta att spekulera i, till exempel bostäder och börshandlade värdepapper, samtidigt som skulderna förblir oförändrade.
Med mindre investeringar i exempelvis utvinning av ny olja fördjupas energikrisen, kostnaden för energi ökar och att använda energin så effektivt som möjligt blir en nödvändighet i samtliga verksamheter.
Stor utmaning väntar
Utifrån denna framtidsbild ställs kommuner och regioner inför en stor utmaning. De investeringar som görs bör tänkas igenom noga utifrån detta perspektiv och syfta till att stärka samhällets förmåga att hantera en djup ekonomisk kris, samtidigt som de utvecklar samhället i en hållbar riktning. Det kan vara sådant som att öka lokaliseringen av viktiga system, exempelvis mat- och energiproduktion.
Eftersom tillgången till lån kan förväntas minska är det klokt att redan nu börja utveckla alternativa finansieringsmodeller. Exempelvis bör relationerna stärkas mellan de tre kategorierna; lokala sparare, finansiella företag och föreningar, samt entreprenörer.
I tider som präglas av stora förändringar gäller det för samhället att ha en stor förmåga att anpassa sig till dessa förändringar, även (INTE MINST*) när de inte kan förutses. En utvidgad samverkan mellan kommun och civilsamhälle vad gäller omställningen ökar möjligheterna att genomföra åtgärder snabbt och med allmänhetens stöd.
* tillagt av Gustaf Delin
Rapporten har skrivits av Oscar Kjellberg, ekonom och f d VD för JAK Medlemsbank. Honom når du via: 08-611 46 36, 070-830 32 47 och oscar.kjellberg@gmail.com

Rapporten går att ladda ner från:
–  Regionförbundet Jämtlands län/Energikontoret: http://energikontoret.z.se/energyzer
–  Länsstyrelsen Västernorrlands hemsida: http://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/Sv/miljo-och-klimat/klimat-och- energi/Pages/energyzer.aspx