Vesper 4 december 2012 i Mariakyrkan, Sigtuna

Vesper-betraktelse
av Gun Eriksson

Bred miljö – vårt ansvar – lokal anknytning

Betraktar du dig som en god planetskötare? Jag var nästan 60 år när jag för första gången i mitt liv fick den livsavgörande samvetsfrågan för första gången.

Jag är en sen fyrtiotalist . När jag växte upp på 50 talet fanns som många av er minns en positiv framtidstro i Sverige, men jag fick lära mig hushålla med resurser. Det fanns en god tradition i släkten att skörda naturens rikedomar.

Varje år plockades nypon, lingon, slånbär, blåbär för husbehov. Det blev saft, sylt och puré. Farfar och farmor lärde mig skilja ätliga svampar från giftiga. Svampen torkades eller konserverades. Resorna gjordes med tåg. Både pappa och farfar arbetade på SJ så bil hade vi ingen. I trädgården skördades äpplen päron plommon och allehanda bär. Min favorit är hallon. Hyllorna i källaren blev välfyllda. Potatis köptes in från en bonde och lagrades i matkällaren.

Vad har vi lärt våra barn om att ta tillvara?

Sextiotalet tillbringade jag i skolan och på universitetet. Jag tyckte det var kul att lära.

De lärare som mest slog an en sträng i mitt inre var de som lärde om naturens vetenskaper. Folkskolläraren Holger som hade naturundervisning ute i Hallonbergen och fågelexkursioner vid Spånga kyrka och Hjälstaviken. Och biologiläraren Valdek som förstod att vetgiriga gymnasister mådde bra av att ta del av den nya kunskapen om samspelet i naturen, näringsvävar, ekosystemet, ekologi, trots att det inte kommit in i varken läroböcker och läroplan ännu!

1967 kom Hans och Lena Palmstierna med boken Plundring svält och förgiftning. En svensk uppföljare till Rachel Carsons Tyst vår, som handlade om slöseri med jordens resurser, utmaningarna med matförsörjning och nya onedbrytbara ämnen som ackumulerades, samlades på hög och förgiftade ekosystemet. Palmstierna var ganska pessimistisk men i bokens prolog skrev han:

Citat sid 8+9
Då trodde jag att den nyvunna kunskapen och förståelse av dess konsekvenser snabbt skulle göra oss klokare.

Slit och slängmentaliteten tog aldrig någon stor plats i mitt liv! Det man inte behövde längre kunde man ge till någon annan som hade användning för det. Byta grejer!

Sjuttiotalet var för min del familjebildning. Det var tur att släkten både hade sparat fina babykläder och hade såväl möbler som husgeråd i sina gömmor. Så kunde vårt nya hem möbleras och utrustas. Det var inte lika vanligt med Loppisar då. Bytesdagar för barnkläder och sportutrustningar kom så småningom.

Under 80 talet snurrade hjulen allt fortare som om det inte fanns några gränser. Råvaror och delar åkte kors och tvärs över jordklotet för att förädlas till produkter som vi kanske inte ens behövde, samtidigt som tekniken gjorde stora landvinningar. Några blev rikare, men blev vi smartare ? Varför kunde ingen av alla dessa ekonomer sätta pris på naturens resurser? Det går inte att göra hållbara kalkyler om man inte tar hänsyn till alla parametrar. Att hämta upp mineraler och metaller ur jorden, använda dem till något och sen finfördela det hela är detsamma som att förbruka. Trots att de fysikaliska lagarna säger att ingenting förbrukas utan bara omvandlas.

Under 90 talet kraschade en del av de ekonomiska systemen och kanske var det tur? Vi stillade oss, men inte tillräckligt, till eftertanke. Hur mycket vanskötsel tål planeten? Vi vet att biologiska system inom vissa gränser kan återställa sin balans. Gränser för denna självläkning eller resiliens som vetenskapen säger är sannolikt skarpa. Det finns varningstecken. Vad sker om vi kommer över tröskeln? Homo sapiens är en av många 100 000 tals arter på planeten Tellus. Några säger att vi är den klokaste? Andra den farligaste? Klarar vi att bruka planetens resurser på ett sätt så att vi lämnar likvärdiga förutsättningar för nästa generation, våra barn?

Det förefaller vara en rimlig målsättning rent förnuftsmässigt!

Det senaste decenniet har världen blivit mindre genom globaliseringen och befolkningen ökat explosionsartat. Hur ska alla få tillräckligt med mat? Hur långt räcker det att FN formulerat milleniemål? Om man tittar på hur maten färdas runt jorden känns det ofta som om den far åt fel håll. Från de fattiga till de rika!

Har mänskligheten vaknat? Är det är svårare att se bakåt och ta lärdom än att titta framåt och hoppas?

Det är ohållbart att vara beroende av transporter som inte ens värderas relevant i systemet.  Den olja som ändå finns skulle kunna göra bättre nytta som råvara för specialmaterial i komposit som vi vill använda inom medicinsk teknik i stället för att facklas bort och öka koldioxid påfrestningen helt i onödan!

Under jordens utveckling har många arter kommit och gått eftersom livsmiljön , inte minst klimatet, förändrats radikalt. Men människan förstärker förändringar genom att använda områden på andra, nya sätt för hus, vägar och andra döda ting. En förutsättning för vårt liv lägger en död hand över delar av jordytan. Vi har förlorat en ödmjuk inställning till resten av Ekosystemet.

Även vi som kallats Skapelsens krona måste inse att vi är beroende av helheten i skapelsen /ekosystemet.

När någon säger att den biologiska mångfalden inte spelar någon större roll brukar jag fråga om han vet hur många läkemedel som har sitt ursprung i växter och djur. Jag vet det inte, men förstår att det kan finnas fler användbara ämnen än curare i jordens groddjur eller bakteriedödande ämnen hos fler växter än lavendel. Och vem vet var substanser som kan få cancerns tillväxt att stanna av finns? Den kunskapen kommer nog att ge ett Nobelpris.

Vad kan vi då göra här och nu?
Det låter kanske för enkelt om man säger att . Jordar som kan odlas ska kunna skördas. Kretsloppslösningar och odlingssätt odlingsföljder är grunden för gödning och bekämpning av ohyra. Den kunskapen finns.

Tre generationer före mig var de som levde här till stor del självförsörjande på mat. Åtminstone kom livsmedlen i huvudsak från Sverige. Kan mina barnbarnsbarns barn leva med samma villkor?  Har vi rustat om vårt samhälle för att göra det möjligt?

Vill vi med smartare strukturer öka vår konsumtion av närodlat/ närproducerat? Är det någon som har tillgång till odlingsbar mark som inte nyttjas? Är det några av oss som vill ta ansvar för att bli producenter? Hur ordnar vi distributionen? Kan vi hitta nya finansieringsmodeller?

Är det dags att förbättra möjligheterna till lokal torghandel? Är det dags att inventera förrådsmöjligheter för skörden så att vi klarar vintern?

Hur kan vi konsumera med förstånd!
Det bästa avfallet är det som inte finns. Sortera. Återanvänd, Återvinn material som kan användas igen, producera energi, värme eller drivmedel. Med ordning och reda kan vi hushålla med de resurser vi faktiskt har.

Vi behöver transportera både oss själva och varor, men visst borde vi i denna datoriserade värld ha smartare system för att minska transporterna, för att minimera miljöpåverkan. Kollektivtrafik, organiserad samåkning, samdistribution smart samarbete eller…

Vågar jag säga andra drivmedel mer muskelkraft . Bättre cykla på cykelvägen vägen än på gymet!

Människan är i grunden
Nyfiken och vetgirig och vill lära. Få KUNSKAP
Då kan vi Förstå och om vi har VILJA kan vi förmå att handla
Ska vi hjälpas åt?

Ger du dig själv chansen att vara en god planetskötare?

Tack!