Debatten om ekologisk odling

Inlägg:

 

Vare sig konventionell eller s.k. ekologisk odling är tillfyllest inför framtiden, Bengt Bodin, ca 20/12/2014

Reflektioner angående artikel i SvD 16 nov 2014

Ska man skratta eller gråta. Emotionella budskap brukar dessbättre inte vara särskilt vanliga från personer som anförtrotts viktiga naturvetenskapliga uppgifter. Man kan spekulera över varför vi  befinner oss där vi befinner oss med denna kompetens tillgänglig på våra lärosäten. Nå, vare sig konventionell eller s.k. ekologisk odling är tillfyllest inför framtiden. Det är emellertid inte det ekologiska jordbruket som äventyrar vattenmiljön med växtskyddsmedel eller skapar antibiotikaresistens via animalieproduktionen. Däremot bidrar även denna odlingsform med växtnäringstillförsel till vattenmiljön och kräver liksom traditionell odling maskiner och drivmedel. Förvisso behöver odlingsformen både definieras och utvecklas. Att intresset för dess produkter ökar beror nog på den mer tilltalande djurmiljön i produktionen och minskat innehåll av ofördelaktiga restsubstanser som är lika harmlösa som en gång betningsmedel med kvicksilver och DDT hävdades vara. Detta företrätt på sin tid av professorer.

Det är eller borde vara bekant att Sverige är mycket gynnat när det gäller produktiv naturyta per capita. Det är säkert även bekant att vi importerar nära hälften av våra livsmedel. Situationen förstärker knappast tilltron till svensk jordbrukskompetens. Viss ödmjukhet kan därför vara på sin plats. Bioproduktiv mark är trots allt en global bristvara och världsbefolkningen växer samtidigt som tillgången till hjälpenergi minskar. Vissa växtnäringsämnen är dessutom inte obegränsade. Sedan länge råder marknadsekonomernas uppfattning om saken där sådana aspekter är försumbara i de mycket korta tidsperspektiv man hanterar. Det vore utomordentligt beklagligt om ekologer förminskade sig till kuggar i samma märkliga maskineri.

Jo, nog kommer svält tragiskt nog att bli vanligare på sikt. Globalt sett minskar den goda åkerarealen per capita och konkurrensen om naturresurserna hårdnar. Vad annat är att vänta? Pengar duger inte att äta och har bara bytesvärde om någon vill uppoffra sig för dem. Och, vi har ju nära fem miljarder fattiga eller relativt fattiga människor på planeten vilkas mål är i-världens konsumtion. Tänker författarna ta itu med denna problematik i en senare artikel? Kanske peka på en hittills obekant teknisk utveckling som inte ställer anspråk på naturresurser,- att klara saken med mänsklig intelligens och dådkraft?

Vi bör nog inse att vi har målat in oss i ett hörn och att befolkningsutvecklingen  i kombination med växande konsumtionsanspråk, inte minst av tekniska attribut, för närvarande är det svåraste problemet. En världsmedborgarens nuvarande försörjning vilar på ungefär 100 x 110 m bioproduktiv marks återbildningsförmåga vilket torde räcka för livets nödtorft men knappast till mycket mer. Jag antar att artikelförfattarna har reflekterat över hur denna blygsamma resurs ska generera fortskaffningsmedel inklusive infrastruktur, tekniska artefakter av många slag, utbildning, vård, medvarelsernas försörjning, m.m. och ställt sig frågan hur svält kan motverkas på lång sikt i detta perspektiv.

Är det då inte klokt att producera så mycket som möjligt på den areal som står till buds. Detta även med hjälp av minskande tillgång på hjälpenergi och vissa växtnäringsämnen? Ja, så kommer det nog att bli men i konkurrens med annat. Mänskligheten tycks inte vara benägen att inleda en förändring där teknisk/ekonomisk utveckling ställs tillbaka. Den kan mycket väl välja att fördjupa sig i detaljer för att hanka sig fram även om ljuset brinner i båda ändarna.  Är författarna överens om att livsmedelsproduktionen har en dryg exergikostnad? Tänker man sig att utnyttja restprodukterna i odlingen som energikälla och samtidigt hävda att detta leder till ökad mängd mullbildande ämnen till åkermarken. Tänker man sig för egen del dämpa sina personliga konsumtionsanspråk till det som ryms på 100 x 110 m bioproduktiv marks återbildningsförmåga?

Gör ett tankemässigt omtag. Träng in i planetens exergibalansproblematik. Ställ natursystemets återbildningsförmåga i relation till uttagningen av naturresurser. Utifrån detta kan man få en översiktlig bild av vad som är tillgängligt (från emergetisk utgångspunkt) för 1) livsmedelsförsörjning och 2) teknisk utveckling.

Bengt Bodin

_____________________________

Förutom alla kloka, sakliga argument från t ex Staffan Delin och Bengt Bodin, så finns det världens samlade expertise i FN, som under senaste 5-10 åren svängt helt om och nu rekommenderar utvecklingsländernas småbönder att behålla sina marker och lär sig resurshushållande, ”ekologiska” metoder, hellre än att övergå till gröna revolutionens resursintensivt och storskaligt jordbruk. Fattiga får mera mat och hållbarheten stärks.

Detta går att läsa om i FAOs Save and Grow och flera rapporter med liknande rekommendationer (se Omställning Sigtunas sida Goda exempel: jordbruk: exempel i andra länder).

Archie Duncanson
Webbredaktör och ansvarig för omställningsmaterialet Hushålla med jordens resurser Omställning Sigtuna